Högtryck
Livet har en mening.
När vi i fredags krockade med den stängda campingen blev vi lite smått besvikna, lite trötta och lite uppgivna. Jaja, vi cyklar väl vidare då.
Men tänk vad fort besvikelse och trötthet kan slå över i lycka, energi och tacksamhet! Tack till hotellchefen som inte vill hjälpa oss att finna en tältplats, han vill istället erbjuda oss ett hotellrum, en varm dusch och rena lakan för natten - gratis! Tack tack tack!
Att natten sedan bjöd på regn, rusk och minusgrader medan vi låg inomhus och tittade på fredagsfilm, somnade som små barn och vaknade varma och torra gjorde inte att vi blev mindre lyckliga!. Och som cykelskon på SPD-pedalen så sprack himlen upp och blev klarblå lagom till att vi hade intagit hotellfrukosten. Tack och bock!
Friluftsmiddag på hotellrummet
Hotellfrukost och finska morgontidningar - på svenska!
I lördagens morgontidning (som tillhörde hotellfrukosten) läste vi att cykelpolisen härjar i Helsingfors. De bötfäller cyklister som cyklar mot rött och tipsar ohjälmklädda cyklister att använda hjälm. Detta resulterade i att en man från London, med inte så vänlig stämma, stoppade 20euro i munnen och förklarade att "I London cyklar vi inte med hjälm. Speciellt inte vi som har penis!" Så var det med den saken.
Lördagen fyllde vi sedan med att cykla (vilken överraskning), lördagsgodis, medvind, sol, sommarvärme, en kaffepaus i småbåtshamnen, lite mer cyklande, en mountainbiketur ut i vildmarken/vilsemarken och slutligen ytterligare en det måste vara meningen (läs vidare under bilderna)!
Svenskens nya absoluta favoritdricka! Importera till Sverige tack!
Och kul har vi! Oj, vad vi skrattar! Dansken säger tokiga saker, Finland är ett heltokigt land och för att inte tala om statyerna...
Fruktansvärt roligt!
Det måste vara meningen. När vi nådde lördagens slutdestination - Åminne camping - fick vi reda på följande: Campingens kortläsare är på service och byns enda bankomat är under ombyggnad. Dvs. natten mellan lördag och söndag duschade vi, åt, sov och vaknade på en camping, alldeles intill vattnet, utan att det kostade oss mer än ett tack – det måste ta mig tusan vara meningen!
God kväll.
Ida och dansken,
Det är något visst med att vara på en cykel, det händer något med människorna omkring en (och sig själv??)! Sanningen är ju att det finns en massa goa folk runt omkring en som man kanske inte får byta ord med vanligtvis, men det galna i uppsynen av en långfärdscyklist gör att folk blommar upp!
Skulle ta tåget en bit med min nya cykel igår kväll (med SJ, ja ni kan ju ana hur det först bemöttes)
Efter att de utlyst i högtalarna att "cyklar får ej medtagas på detta tåg" och jag blivit i princip avslängd av en sur SJ-konduktör tänkte jag på det ni gjort tidigare (fått åka med cyklarna i loket!!) och cyklade därför fram till loket och knackade på rutan....
Mycket riktigt, han var sjyrre och tog in cykeln där! Och DÅ ville minsann konduktören hjälpa till att få upp cykeln i loket ("tack men jag fixar det själv" sa jag.)
I Märsta låg perrongen åt "fel håll" så lokföraren bemödade sig med att forsla ner cykeln över spåret och sen runt till rätt sida. (jag som hann bli rädd att han glömt mig!)
Blev sen haffad av en kille som bodde i Märsta och som blev eld och lågor över att jag valde att cykla sista biten istället för att ta tåget. "Kom till Café Kaffeknappen i Uppsala så får du gratis kaffe!! Lova det!"
cyklade sen de sista 4 milen på en ljuvlig landsväg :)
Varför skrev jag nu ner allt detta? Jo är säker på att ni stöter på sån här vänlighet varje dag!! (Det bästa med att komma dragandes med sina cykelprylar:)
Och ni hajjar varför man inte tar tåget hela vägen; Det är ju resan som är målet!
Fortsatt lycka på färden, och lägg upp en bild på färdvägen ni gör!
Kram
