Vi saknar ord.
.
Ett fint bemötande efter en hel dags trampande, lunch i en busskur, bergsbestigning (och nedkörning!) - i ösregn.
.
Regnar det fortfarande?
.
Torkade fiskhuvuden.
.
Här tar orden slut.
Våra tyska vänner. Tack för kaffet och den nyfångade fisken!
Utan ord.
Lofoten.
Punkt.
Lofoten - magiskt.
.
Broarna som förbinder Lofotens öar, med varandra, är vilda! Antigen försöker de växa ikapp med bergen eller så öppnar de sig för Hurtigruten.
Lördag kväll. Vi gömmer oss för regnet, då solen plötsligt tittar förbi.
Utsikt från lördagens lägerplats.
Godmorgon söndag. Bergen kommer allt närmre.
Och vädret blir lite bättre och bättre.
En paus. För att svälja alla intryck, och Lofotens vyer.
Solen vill gärna tränga sig igenom molnen och smeka våra kroppar.
!!
Magiskt.
Att ljudlöst rulla fram, över vägar som kringlar sig likt en enorm orm med tarmvred, i gränslandet mellan majestätiska berg och ett hav som skiftar från turkost till ett nattsvart mörker. Det är magi.
Vackert.
.
Helt fantastiskt vackert!
Och detta säger vi samtidigt som vi cyklar i ösregn, i motvind och på en motorväg. Kanske en av de vackraste dagarna i vårt cykelliv. Inte ens bilderna kan tala. Vi kan låta de, bilderna, göra ett försök.
.
På förmiddagen fick vi en glimt av solen. Och våra magar fick ett frukoststopp som innehöll grekisk yoghurt, färska jordgubbar, banan och en nötmüsli. Det är lätt att njuta av livet. Det lilla är det stora. Vardagslyxen.
.
Sen kom regnet. Tror vi. Vi märkte knappt att det kom. Det vi istället märkte var bergen! Havet! Fjordarna! Och bergen! Som stupar ner i det norska havet. Vi omringas av dessa bergstoppar och känslan är obeskrivlig. Naturen är majestätisk. Enorm. Vi tappar ord. Vi skakar på huvudet, tittar på varandra och skrattar.
.
Vi besökte vår första norska tunnel. Inte så spännande tyckte svensken.
(Jag skakar fortfarande och vill aldrig, aldrig(!), bli levande begravd!)
.
Sen kom friheten och regnet igen.
.
Lägg till en sol och nästa blogginlägg kommer att vara blankt.
Obeskrivligt!!
Ärtsoppa
.
Fredag - en dag i ärtsoppans tecken.
Vi gick upp tidigt som ärtsoppa för att upptäcka att vädret var en riktig ärtsoppa! Spöregn, disigt, kallt och allmänt soppigt. Eftersom vi inte är så förtjusta i ärtsoppa så byggde vi ihop en plan...
.
1. Riksgränsen - Narvik med tåg. Cykel får ej medtagas på SJ:s tåg.
2. Narvik - Harsted med buss. Om det går en buss. Och om vi får ta med cykeln på bussen.
3. Harsted - Vandrarhemmet med cykel. Om vandrarhemmet är öppet.
.
Gick det som planerat?
Delmoment 1 gick bättre än bra! Klart ni och cyklarna ska med till Narvik - tyckte konduktören. Tack!
Delmoment 2 gick ok. Bussen vi skulle ta fanns inte, så vi fick ta en annan buss - flygbussen. Vi hoppade på i Narvik, sa att vi skulle till Harsted, betalade (tusenmiljoner norska kronor!) och blev avsläppta i Evenes (ca 45km från Harsted). Jag kör inte längre. Hej då! - Sa busschauffören. Efter många om och men fick vi hoppa på ytterligare en flygbuss (som bara kostade tusen norska kronor) som tog oss till Harsted.
Delmoment 3 var en lång uppförsbacke - ordagrant! Harsted ligger nämligen på ett berg som stupar rakt ner i havet. Vandrarhemmet var nog stängt, för det fanns inte. Istället fann vi detta:
Senare på kvällen fick vi finbesök...
.
Vi har även fått besök av "En finne i vattnet" som dansken uttryckte det. "Vad gör finnen i vattnet?" tänkte svensken. Finnen var visst menad som en fena, eller snarare 3st fenor. Delfiner? Valar? Hajar?! Vi vet inte riktigt vilket djur fenorna tillhörde, men dansken gissar på marsvin...(!!!? Va? Marsvin?)
.
Tur att dagens ärsoppa började med en ordentlig frukost och en godkänd cykelvy.
.
Ta hand om er!
Pannkaksdagen
Vi startade dagen med att sova tills vi vaknade. Gör man inte alltid det...? Sen fick gröten, bananen och äpplet mätta våra magar innan vi INTE hoppade upp på Pärlan och PelleBob (våra två cyklar). Istället tog vi fjällcykeln ut i Abiskos vilda natur!
.
.
Vi kan annat än att cykla - vi kan vandra, klättra och balansera också!
.
Torsdag - pannkaksdagen!
Pannkakor, pannkakor, pannkakor = pannkaksfest!
Efter en förmiddag till fots vändes det pannkakor, som pannkakor ska vändas, inne på Abisko turiststation. Med keso, banan och blåbärssylt och med kanel och socker! Nam nam!
Sen somnade svensken - som en pannkaka.
.
Upp på cyklarna.
Abisko - Björkliden - Riksgränsen
Vi cyklade in i en spännande skylt på vägen ut ur Abisko...
LAVINFARA. Kör om möjligt lägst 60km/h.
Det var bara att trycka ner gaspedalen och se upp för slasklaviner - vi skulle ha blivit platta som pannkakor...
På tal om pannkakor! Idag har vi cyklat förbi ett femtiotal sorkpannkakor och grodpannkakor. Mumsigt.
.
Var det någon som sa snö?
En bra dag! Tur att det inte blev pannkaka av allt. Eller en riktig ärtsoppa...
Det regnar aldrig i Kiruna...
Den där fina vännen i Kiruna, som jag tidigare skrev om, har sagt att Det regnar aldrig i Kiruna. Sicken tur att vi fick vara med om undantaget som bekräftar regeln. Det regnade nämligen i Kiruna! Regnet blev till spöregn som blev till ösregn som blev till.... SNÖ! Snö!? Och minusgrader!? I mitten av maj? Hur tänkte vädergudarna då?
Det finns inget dåligt väder, bara starka cykelkroppar och snygga kläder!
Mot Abisko!
Dansken har pratat mer än vanligt under dagens cykeletapp. Eller pratat och pratat, han har gett ifrån sig en hel del ljud och enstaka ord. "Wohw!" "Hahaha..!" "Wohoo!" "Häftigt" "Galet" "Wow!" "Sjukt" "Berg" "Snö" "Haha!" Jag tror att han tyckte att dagens etapp var lite spännande - det tyckte jag! Bergen växte upp framför oss - likt popkornen hoppar upp ur kastrullen (utan lock). Det började med några enstaka vita toppar/poppar och några timmar senare var det fullt av snöklädda bergstoppar vart vi än vände våra hjälmar. Underbart!
.
Är magen glad, är människan glad.
Är Idas mage glad, är Ida och Anders och sorken och renen och lastbilschauffören glad.
Resan från Kiruna till Abisko visade sig vara en lång nedförsbacke (åtminstone kändes det så!). Trots en första timme i snöfall, ett tiotal döda renar och hundratals sorkar längs vägen, rullade vi in i Abisko cirkus 3 timmar tidigare än beräknat - med solen värmandes i ryggen! Att vila sig i form.
De tre nyvunna timmarna spenderade vi i rena lakan på Abisko turiststation - med en långfilm, plockgodis, nötter, vätskeersättning och kakor. Ett cykelliv i lyxförpackning!
Ett tips. Cykla! Det är ett helt fantastiskt sätt att uppleva - människor, kultur, djur (levande och döda), natur, en varm dusch med mycket mera. Och sträckan Kiruna - Abisko är en cykeletapp utöver det "vanliga".
Kiruna
En vilodag - tillsammans med goda vänner!
Tack Cecilia och Magnus för ett Kirunadygn vi kommer att minnas för livet!
Värdparet bjöd på brakmiddag (=dansken fick smaka ren), de flyttade ut ur sitt eget sovrum och vi flyttade in, helkroppsmassagen kan ha varit cykelturens mest värdefulla timme, en tur till gruvan, ett besök på Previa, en kväll med hemgjorda hamburgare, öl, bastu, vänner och kvällsfika hemma hos mor Strandenhed. Tack! Jag hoppas ni vet hur fantastiska ni är!
Under dygnet i Kiruna hann vi även cykla in i en journalist på NSD. Vilket resulterade i att vi under dagens morgonstund satt och läste en spännade artikel om två cyklister - på resa genom Sverige...
Den trötta cykelkroppen har blivit stark igen!
Den starkaste kroppen tillhör dock min pappa. Världens finaste Pappa Pappi Frallan Fallan Mats Olof Lindblom som fyller år idag! Grattis!!
Då rätt blev till fel.
Då medvind blev till motvind.
Då energi blev till trötthet.
Då sol blev till moln.
Då alla rätt blev till fel.
Vad hände? Ska vi cykla från Jokkmokk till Gällivare, utan att solen skiner?!
I så fall behöver vi en ordentlig cykelkaffepaus.
I kylan. Och vinden. Vid den iskalla Luleälven.
Men kaffet kommer att värma gott...
Om inte äpplet hade hoppat ned i kaffekåsan och förstört allting!!
Men sovsäcken är varm.
Bara det att den var på bråkhumör!
Det tog evigheter att hitta in!
Var är svensken?
Där är svensken!
Sen började det ramla blöta runda klot från himlen. Regn kallar de det här i Norrland. Vad är det? Tänkte vi.
Så var vi tvungna att stanna för att byta till regnkläder (dvs. öppna den cykelväskan som varit oöppnad i 14 dagar. Jobbigt!
Så jobbigt att svensken var tvungen att sova lite på saken.
Och inte var det slut på jobbigheterna! När vi äntligen var uppe på cyklarna igen, i regnet(!), så kom renarna. Två renflockar som inte vill släppa fram oss inte. Nej då. De stog mitt i vägen och tänkte "Haha, där kan de allt stå ett tag. I regnet. Dumma cyklister. För här vill vi stå och filosofera. Och spärra av hela vägen. Rätt åt er!"
Elaka renar! Det var bergis älgarna vi såg tidigare idag som skvallrade om att vi var på väg.
Vi fick yla som vargar för att komma förbi de elaka renarna.
Men inga dagar som inte har något gott med sig (läs en vacker vy och en anledning att le)!
Att efter en dag, där rätt blev till fel, få bo på en campingplats, duscha varmt, laga mat inomhus och dricka massvis med kaffe (utan äpplen) betyder mer än ni anar!
Tack Gällivare Camping för att vi får spendera kvällen och natten hos er! Vi är varma och ler!
Nu längtar vi till Kiruna och Cicci-lia! Det blir morgondagens etapp.
Simma som en fisk.
Dansken bloggar...
Nu är det dax för jag/dansken att skriva ett litet inlägg :-)
Jag känner mig privilegierad! Vaknade idag i ett vindskydd där solens strålar började kännas i mitt ansikte, vid min sida låg världens bäste svensk, min Ida. Livet är en gåva. Tillsammans upplever vi mycket, när vi cyklar upplever vi hela tiden. Tack till Ida for möjligheten :-)
Dagens sträckning blev från Edefors till Jokkmokk, en jätte fin tur bredvid Luleälven som vi har fölgt sedan Luleå. Jag upplevar ett Sverige jag inte har set förut och det är aldeles underbart och vackert. Som jag brukar säga, så är det väldigt eksotisk för mig, vi har ju inte berg, älv, fors, klippor, älg og vild ren i Danmark.
Idag bjöd Sveriges vilda Zoo på Vilda ren (se bild), en räv och ett ren-skelet.
Sveriges natur bjöd, på rinnande bäckar, älv, berg, bakkar och massor med skog.
(Och massor med snö längs Luleälvbredden - KALT!).
Och har Ida nämnt vädert?
Vi har nu kört över 1100 km. och vi har kommit till ett nytt "första" för mig. - Det är första gången jag är nord om polar-cirkeln :-)
Polarcikelns rastplats vid huvudväg 97 mellan Boden och Jokkmokk.
En glad dansk, -jag :-D
Tack och bock :-)
Mit næste gæsteindlæg bliver på klingende dansk, JAAAAA!
Fredag den 13onde.
Och här är vädret. Inga övriga kommentarer.
Dagens etapp: Luleå - Boden - Svartlå - Harads - Edefors
Och vilken dag! Om ni, någongång, någondag, känner för att cykla en sisådär 10mil i norra Sverige, så ska ni cykla från Luleå till Edefors! Perfektion.
Sovmorgon. Morgonsol. Stopp i Boden (glassBoden). Naturupplevelse. Medvind! Värme. Luleälven. Dalgångar. Lunchpaus vid vattenbrynet. Lätt cykling. En eftermiddagslur i gröngräset. Blomgården Svartlå! Middag på restaurang Utsikten. Kvällscykling i skymningen. Sveriges finaste naturstol. Godnatt i ett vindskydd i Edefors.
Vad som är meningen med livet (läs cykellivet)? Människor, och platser, som de på Blomgården.
Tack till värdparet på Blomgården i Svartlå som överraskade oss med hembakta godsaker och kaffe! Det är guldmänniskor som ni som gör det lätt att cykla när kropp och huvud börjar bli trött. Tack!
Fredag den 13onde. Vilken otursdag.
Hoppas turen vill med på tur imorgon!
Färdvägen
Sthlm-Finland-Luleå är redan avklarat/avcyklat.
Luleå - Jokkmokk - Kiruna är nästa delplanering.
Kiruna - Abisko - Riksgränsen - Narvik - Lofoten är en senare planering.
Med reservation för ändringar! Vi lyssnar på väder, vind, viljor och kroppar!
Nu kliar det i cykelmusklerna. Dags att bege sig - mot Jokkmokk (på 2-3 dagar)!
Tack för kaffet!
Dagens.
Dagens väder: Strålande sol, 17grader i luften (29grader på vägbanan). Och motvind!!
Dagens skräckupplevelse: Cykeldödar-clownen!
Dagens krig: Cyklisten vs. Lastbilen
På motorvägen E4:an...
... och på cykel- och gångvägen! (?)
Dagens förklaring: Bilvägen (lastbilsvägen) körde under en bro som var lägre än broar brukar vara(?). Och för att alla lastbilar, trots bron, ska kunna ta sig till industriområdet, på andra sidan bron, får de köra på vår cykelväg. Så enkelt var det.
Dagens sista cykelkilometer: In i Gammelstaden utanför Luleå.
Dagens godaste: Kall öl!
Dagens "fånga dagen": Kall öl, sol, sommarvärme och en egen balkong.
Dagens möte: Mannen i bilen. Han la sig jämte oss i ca 2km, med passagerarrutan nedvevad, och pratade om att cykla, uppleva och minnen för livet. Ha en go tur!
Dagens danska tokighet: I Sverige har vi bokbussar. I Danmark har de bögbussar.
Dagens regn: Svensken (jag/Ida) har lite hemlängtan.
Det var den dagen!
En dag som idag.
Dagens etapp: Skellefteå - Piteå, ca 12 mil.
Faaan-tastiskt.
Det kännas lite småtråkigt att upprepa hur fantastiska våra dagar är. Klarblå himmel, solkräm, hotellfrukost, medvind och zwooooom så var vi i Piteå! Därför är det nu dags att erkänna att våra cykeldagar inte bara är guld och gröna skogar. Rumpan är lite öm emellanåt. Svensken (läs jag/Ida) blir både grinig och argsint när hon är hungrig, kall/för varm eller trött... Dansken (läs han/Anders) har lite trötta ben emellanåt och är lite trögstartad på morgonkvisten. Vi erkänner! Cykeldagarna består endast av 98% faan-tastiskt.
Passager
Vi har passerat Göteborg, Lund, Åland och Varmvattnet under dagen. Innan Göteborg körde vi även förbi Innanbyn, innan vi kom in till byn Piteå. Och om en by heter Berget så är det många gånger riktigt jobbigt att cykla dit, men desto roligare att rulla därifrån! Dagen maxhastighet: 45km/h (Dansken: Akta! Sprickor och grus på vägen. Svensken: ...!!!!)
Och vi har varit på djursafari.
Första djurmötet var på en lugn och solvarm grusväg. Där låg en pinne som verkligen såg ut som en orm. Den är verkligen lik en orm! Pinnen var mycket riktigt en orm - en huggorm. Tack och lov var han inte på hugget när vi körde över honom.
Och djurmöte nummer två. Dansken har äntligen fått uppleva levande älgar!! Och detta på nära håll. Där, 10 meter från vägen, stod de. Som två mäktiga och nyfikna åskådare och tittade på när svensken och dansken susade förbi. Äntligen äntligen har dansken fått se en älg! Jag har sett en älg! Två! De var stora! Nästan så att marken skakade när de sprang iväg!! Jodå, de var stora...
Därefter träffade vi en död huggorm, en råtta, en skalbagge som dansken trodde var en fästing, en kungsörn och sist men inte minst - två norrlänningar i 10årsåldern! Norrlänning nr 1 berättade hur man, mha en gren, fiskar upp pantflaskor/burkarburkar ur en kontainer samt att han fångar gäddor med stor-Edvard men aldrig med lill-Edvard. Norrlänning nr 2 undrade istället hur vi gör med vatten och mat under cykelturen, när vi startar och slutar cykla om dagarna, hur vi gör med tvätt och ström till datorn, var vi har köpt våra kartor, hur vi tillagar vår mat, om våra cykelpedaler är specialtillverkade, med mycket mera (många tankar i en väldigt liten norrlänning).
Kvällen spenderar vi på STF Vandrarhem i Piteå. Vi är nyduschade, middagen med tillhörande efterrätt är inhandlad och TV-rummet har ett faan-tastiskt utbud av kanaler. Med andra ord: Det vankas lyxmiddag och filmkväll!! Dags att väcka dansken som sover som en sten.
Ha det faan-tastiskt!
Bilderna talar.
Kaffepaus i kvällssolen.
(Stockar, på hög, rullar lätt iväg om man klättrar på dem.)
Måndagkvällens lägerplats.
Morgonstund. Dagens frukoststopp - efter en 16km kort morgontur.
Backe upp och backe ner.
Lunch och lekpaus.
Mitt i ingenstans.
Eftermiddagslur.
Svensken sover gott, dansken är rädd för fästingar.
STF Vandrarhem i Skellefteå - efter en lång cykeldag i solen.
Tack STF för en varm dusch, tvätt-tid, kök och husrum!
Det är lätt att cykla långt.
Farväl Finland
Söndag - en lite lugnare cykeldag. Med Godmorgon i Finland (Vaasa) och Godnatt i Sverige (Umeå).
Vi vaknade utvilade - på vår camping, kokade gröt på vår uteservering och var snart på rullande fot igen. En morgontur på cirkus 3mil och vi var i Vaasa - Finlands slutdestination. Ett "att göra" stod på dagens lista:
1. Ta reda på när färjan mellan Vaasa och Umeå går, samt att komma med den färjan.
Lättare sagt än gjort. Det är söndag. Och inte vilken söndag som helst - Mors Dag Söndag i Finland. Dvs. turistinformationen är stängd, matbutiker, andra butiker och söndagsöppna butiker håller också stängt.
Efter en dag med fika på café Paris, lunch ute i solen på Sandö, fika på Waynes, glass på Donken och middag på en av få öppna restauranger (pizza och öl!) hade vi trots söndagar och morsdagar hittat informationen vi sökte och slutligen också rullat ombord på färjan som skulle ta oss till Umeå på 4,5tim.
Denna resa skulle vi kunna skriva en bok om. Vi tänkte att färjan nog skulle se ut ungefär som Ålandsbåten vi reste med tidigare i veckan. Icke sa nicke. En saggigare, gråare, mer illaluktande och strax sjunkande båt får ni leta efter! Vi klämdes in - likt den lilla tetrisklossen i tetrisspelet - bland lastbilar stora som Danmark. Därefter klättrade vi upp från bildäck mot salongen. Den gråa salongen med röda sunkiga biofåtöljer. Doften av rök, svett, fukt, lastbilschaufförer och 100års slitage fick oss att på riktigt överväga att hoppa i vattnet och simma till Umeå (tanken blev dock aldrig till handling...).
Men vi överlevde! Vi hamnade inte under någon lastbil, förgiftades inte av luften på färjan och satt efter några långa färje- och förseningstimmar återigen på våra cykelsadlar (kl 00.45) - denna gång i Sverige!
I ett nattsvart Sverige cyklade vi E12:an mot Umeå så långt och länge våra ögon och kroppar ville hålla sig vakna. Fumlandes i mörkret slog vi upp vårt tält och sa godnatt.
Morgonen därpå kan bara beskrivas med ett ord - magisk!
Då vi vaknade av solens strålar, och långsamt började krypa ut ur våra sovsäckar och vårt tält, möttes vi av en klarblå himmel, Umeåälven, en liten sandstrand, sommarvärme och allt detta i ett av Umeås friluftsområden.
Vi vaknade, rullade in till Umeå och spenderade halva dagen med att äta frukost, sola, skratta, dricka kaffe, sola, ligga i en park, fika, äta lyxlunch, sola och må så där fantastiskt bra.
Har jag skrivit att vi också njuter av högtrycket som ligger över Sverige (och Finland)?
Det gör vi!
Sen blev det full rulle på oss och cyklarna. Vi plockade mil efter mil mot Skellefteå för att sedan slockna/somna på en äng vid en liten sjö - innan klockan slagit 22.00.
3 saker ni inte visste om finnarna.
De gillar att döda djur. Vilket politikerna nu har lagt fram som ett samhällsproblem.
De har pappadagis. Vad ska papporna annars göra när mammorna jobbar?
De börjar ta slut. Vi har inte mött, sett eller pratat med många finnar på vår väg genom Finland - annat den dansken har på rumpan.
Det är inte svårt när det är lätt! Och det är inte finsk tid när det är svensk!
Högtryck
Livet har en mening.
När vi i fredags krockade med den stängda campingen blev vi lite smått besvikna, lite trötta och lite uppgivna. Jaja, vi cyklar väl vidare då.
Men tänk vad fort besvikelse och trötthet kan slå över i lycka, energi och tacksamhet! Tack till hotellchefen som inte vill hjälpa oss att finna en tältplats, han vill istället erbjuda oss ett hotellrum, en varm dusch och rena lakan för natten - gratis! Tack tack tack!
Att natten sedan bjöd på regn, rusk och minusgrader medan vi låg inomhus och tittade på fredagsfilm, somnade som små barn och vaknade varma och torra gjorde inte att vi blev mindre lyckliga!. Och som cykelskon på SPD-pedalen så sprack himlen upp och blev klarblå lagom till att vi hade intagit hotellfrukosten. Tack och bock!
Friluftsmiddag på hotellrummet
Hotellfrukost och finska morgontidningar - på svenska!
I lördagens morgontidning (som tillhörde hotellfrukosten) läste vi att cykelpolisen härjar i Helsingfors. De bötfäller cyklister som cyklar mot rött och tipsar ohjälmklädda cyklister att använda hjälm. Detta resulterade i att en man från London, med inte så vänlig stämma, stoppade 20euro i munnen och förklarade att "I London cyklar vi inte med hjälm. Speciellt inte vi som har penis!" Så var det med den saken.
Lördagen fyllde vi sedan med att cykla (vilken överraskning), lördagsgodis, medvind, sol, sommarvärme, en kaffepaus i småbåtshamnen, lite mer cyklande, en mountainbiketur ut i vildmarken/vilsemarken och slutligen ytterligare en det måste vara meningen (läs vidare under bilderna)!
Svenskens nya absoluta favoritdricka! Importera till Sverige tack!
Och kul har vi! Oj, vad vi skrattar! Dansken säger tokiga saker, Finland är ett heltokigt land och för att inte tala om statyerna...
Fruktansvärt roligt!
Det måste vara meningen. När vi nådde lördagens slutdestination - Åminne camping - fick vi reda på följande: Campingens kortläsare är på service och byns enda bankomat är under ombyggnad. Dvs. natten mellan lördag och söndag duschade vi, åt, sov och vaknade på en camping, alldeles intill vattnet, utan att det kostade oss mer än ett tack – det måste ta mig tusan vara meningen!
God kväll.
Reklam
Snabbt, stabilt och jätte jätte bra.
Snabbt, stabilt och jätte jätte bra Finland!
Igår - torsdag? vi har noll koll på veckodagar och finska lagar - avslutades med lyxliv! Det är svårt att beskriva känslan, att efter 4 dagar på cykeln, i skogen och i ullunderställ, hoppa in i en varm dusch... Hur det varma vattnet liksom smeker kroppen och sköljer bort minsta lilla spår av salt, smuts och grusvägar. Hur värmen från vattenstrålarna fortsätter in i kroppen och mjukar upp våra stela cykelmuskler och kalla tår. Hur värmepirret får kroppen att slappna av och le och hur...
... Hur fantastiskt är det inte med en varm dusch?!!!
Att sen få slå sig ner i ett riktigt(!) kök, laga mat på en riktig(!) spis, äta mat inomhus i värmen och slutligen krypa ner sovsäcken och somna som ett barn.
Dansken sov gott, snarkade högt och vaknade lite kall och småfinurlig!
Och så idag! (fredag?)
Hej hå, riktigt fort kan det gå!
Frukost i kroppen.
Vinden i ryggen.
Solen i ögonen.
Och vi flyger fram!
Skrev jag att livet är underbart?!
Skrev jag att Finland är underbart?!
De har t.ex. kaffe i djurbutiker...
Skrev jag att Finland är grönt och vackert? Inte? Tur det!
Reklamation
Vi vill reklamera delar av finska västkusten och ett antal öar.
1. Det som skulle ha varit en vacker och naturskön sväng ut i finska skärgården blev istället en tur genom ett stengrått industriområde, bland döda växter och blinda motorfordon - i motvind!
Tack för den natursköna avstickaren - på 3-4 mil!
2. Det som skulle ha varit en grön och skön cykeltur ut på en liten ö med avslutande övernattning på tillhörande camping blev istället ett trampande i bilvägens väggren, en utsikt över industriområde nr2 och en stängd camping.
Är industriområden finnarnas friluftsområden? Vi förstår inte.
Men inget ont som inte har något gott med sig! Nu bor vi på hotell!
Och lagar mat på balkongen.
Och dansken har en finne på rumpan. Rätt åt honom! Finnen alltså.
Nu blire sängen, dansken och fredagsmyyys! Ha det gott!
Pyöräily!
Vi lär oss finska:
Pyöräily - Cykel
Kahvi - Kaffe
Silta - Bro
Keskusta - Centrum
Tie - Gata
Kaksi kahvi kiitos!
2 kaffe tack!
Tuoreita kananmunia - Toalett? Nej. Färska ägg...
'Det är otroligt svårt att skriva om allt som händer. Bakom varje svajande gran, fulla finne och/eller sagolika muminhus möter vi upplevelser, historier och minnen för livet!!
Vad vi gör under en dag?
Äter. Cyklar. Upplever. Sover.
Finnarna tycker om att prata med oss.
Full finne 1: "Nu är det kallt. Det blir varmt någon gång efter midsommar."
Full finne 2: "Jag har också cyklat en gång. För 60, 70, 80 år sedan."
Full finne 3: "Min far sa en gång: Vart du än går, se till så att du har tillräckligt med sprit."
Finsk tantaluring som promt skulle prata finska: "Hei. Et saa ajaa polkupyörällä täällä. Ilman siellä. Aiotko syödä? Ei syödä? Jos aiotsyödä."
Det är lätt att leva! Underbart lätt att leva!
Vi vaknar av solens strålar och vackert fågelkvitter.
Vi stannar till när världen ser spännande ut och när benen behöver vila.
Vi äter när magen kurrar och när det lilla caféet vid havet bjuder på läckerheter.
Vi lever för att det är gott att leva!
Dansken avslutar detta inlägg med dagens kommentar.
Finland ser ud som vi havde tænkt os. Åland var flot og resten er gråt.
(Finland ser ut som vi tänkte oss. Åland är vackert och resten är grått.)
Åland på 24 timmar
Åland. Möjligheternas Åland!
Vi har cyklat, likt havskajaker, genom Ålands skärgård – hundratals öar, lika många vackra broar, klippor, bergsformationer, cykelfärjor, sjöar, hav och vidunderliga vyer. Åland är riktigt, riktigt(!), vackert. Och Åland bjuder naturmänniskan på oändliga möjligheter. Vi ska tillbaka! För att cykla, spendera tid på friluftsmuseer, klättra på djävulsberget, bouldra på alla tusentals klippformationer, kryssa med havskajak mellan öarna och upptäcka Åland. Och nästa gång, med fler än 24timmar i bagaget!
Tiden går fort när vi har roligt.
Det finns en hel del färjeförbindelser på Åland – och dessa kör mer sällan än ofta. Men kloka som vi är, svensken och dansken, såg vi till att anlända till dagens sista färjetransport kl 18.00 - 15min innan avgång. Gott om tid! Det svensken och dansken däremot hade missat/glömt är att finskens klocka går en timme före våra klockor. Dvs. vi hade missat avgången med 45min och fick snällt slå oss ner i väntrummet för att invänta nästa avgång – kl 05.30. Men ingen nöd på oss! I ett varmt väntrum, med tillgång till rinnande vatten, mat och en stor kopp kaffe blev nattens kortspelande en riktigt rolig historia!
Vad gör då de människor som bor på Åland?
Det har vi frågat oss flera gånger under det senaste dygnet. Här kommer sammanfattningen:
Åland är stilla. Vi har inte mött många människor och/eller bilar på vår väg.
Mannen vi mötte var ute och sprang – med dubbla jackor och tumvantar. Kallt?
Bilarna vi har mött är till 100% skolbussar/skolskjutsbilar.
Resterande personer vi har cyklat in i har arbetat på någon av alla de färjor som transporterar turister och Ålandsbor mellan öarna, alternativt har de puttrat runt i små motorbåtar.
Summa summarum: Människorna på Åland fiskar, arbetar på färja eller skjutsar barn till skolan (inte för att vi har sett några barn eller några barnfyllda skolor).
Dagens lilla hemlighet:
Biderna talar nästan sanning. Vi har valt att inte fånga motvinden och den kalla snålblåsten på bild. Inte heller den snö som fortfarande ligger på lur i väggrenen...
Cykla lugnt och sov tungt!
Välkomna till årets cykeläventyr!
Denna gång hoppar vi upp på cykelsadeln i Stockholm och trampar vidare mot slutdestinationen Lofoten.
Trampandet går via Åland - finska västkusten - Vaasa - Umeå - Skellefteå - Kiruna - Abisko - Riksgränsen och, sist men inte lättast att cykla, Lofoten!
Vilka är då vi?
En glad och småtokig svenska - Ida
Och en lite förvirrad och heltokig dansk - Anders
Tillsammans med två tappra stålhästar - Våra cyklar!
Vi vill tacka:
Maloja - tack vare era fantastiskt läckra cykelkläder känner vi oss om modekungar - både på cykelsadeln, i staden och på kvällspromenaden! Och inte nog med det - vi håller oss torra och varma också!
STF - som under vår resa genom Sverige erbjuder två tokiga cyklister tak över huvudet, en varm dusch och en säng (med lakan!) att sova i. Detta vid de tillfällen vi passerar något av STF:s många vandrarhem.
Norske Vandrerhjem - som gärna vill vara en del av vår cykeltur och öppna dörrarna då vi cyklar in i Norge och mot Lofoten. Och här kommer äventyrets första lilla äventyr: Lofoten (vandrarhem, matbutiker m.m.) är stängt och öppnar först i början av juni. Dvs. då vi, i slutet av maj, intar Lofoten, så är det svensken och dansken - med och i naturen! Spännande!
Resan har startat.
Avslutar gladeligen med en spontana kommentar.
Parkeringsvakten vid färjan:
"Ska ni ut och cykla? Långt!? I regnet? Ska ni tälta!!!? Fy faan! ... ursäkta språket."
Vi sitter på färjan mot Åland och småler. Frukostbuffén lligger stadigt i magen, det kliar i cykelmusklerna och SOLEN SKINER!!
Välkomna att följa med på Cykeläventyret 2011!
